De första elbilarna började utvecklas redan på 1800-talet, parallellt med bilar som använde sig av förbränningsmotorer. I början höll elbilar jämna steg med alla andra bilar som utvecklades, men så småningom blev elbilen utkonkurrerad av bilar med förbränningsmotorer. Det var inte förrän på 1970-talet som intresset vaknade upp på nytt.
I samband med ökade utsläpp och minskad tillgång på olja anser i dag många att elbilar är framtiden. Det finns nu en uppsjö av tekniska lösningar med elhybrider, laddhybrider (också kallade pluginhybrider) och rena elbilar.
Elhybrider drivs av en kombination mellan en traditionell förbränningsmotor, ett batteripack och en elektrisk motor. Elmotorns batteri laddas under drift och den används framför allt i låga hastigheter. Totalt sett kan hybridbilar halvera bränsleförbrukningen, framförallt där genomsnittshastigheten är låg och det är många inbromsningar/starter.
Pluginhybriderna har också både elmotor och förbränningsmotor, men de har ett större batteri och går att ladda i vanliga eluttag.
De rena elbilarna skiljer sig från hybridbilar genom att batteriet är betydligt större och det inte finns någon förbränningsmotor som laddar batteriet. Elbilen laddas i stället, precis som laddhybriderna, direkt i vägguttaget. Dagens elbilar har en räckvidd på över 10 mil och kommer enkelt upp i hastigheter på drygt 100 km i timmen.