Vid ett första påseende kan en ändring verka harmlös eftersom den är relativt liten och är avsedd att främja lokal småskalig produktion vilket är i linje med nuvarande energipolitiska inriktning. Tyvärr riskerar förslaget om det blir verklighet att leda till ett antal långsiktiga negativa konsekvenser. Att någon slipper betala för sina kostnader innebär i praktiken att någon annan får göra det istället.

Risken är stor att producenter som egentligen borde få ersättning för de systemnyttor de bidrar med, stabilitet och planerbarhet, tvingas betala för att det förs in ytterligare väderberoende produktion som ofta kräver nätförstärkningar. Det borde vara tvärtom. De största förlorarna är elnätskunderna som i slutändan får betala merparten av de kostnader som de små elproducenterna enligt uppdraget bör slippa.

Den pågående klimatkrisen kräver att vi ställer om samhället genom ökad elektrifiering så att vi kan minska utsläppen växthusgaser. Det förutsätter i sin tur att vi kan öka tillgången på el i ett stabilt system. För att klara den utmaningen till rimliga kostnader måste grundprincipen vara att man ska betala för de kostnader man som producent orsakar systemet och att man ska få betalt för de nyttor man tillför.

Det förslag som nu närmare ska utredas av EI innebär i det perspektivet ett steg i fel riktning. Redan i dagsläget börjar vi få påtagliga problem med att upprätthålla stabiliteten i systemet vilket konsumenter i södra Sverige får betala dyrt för. Så här såg situationen ut den 25 juni i år.

Under sommaren har läget för elförsörjningen varit kritiskt i södra Sverige och elpriserna historiskt höga. Svenska Kraftnät tvingades vända sig till Vattenfall och Uniper för att klara situationen. Vattenfall flyttade fram revisionen av reaktorn Ringhals 1 och Uniper ställde det gamla oljekraftverket Karlshamn till förfogande. Orsaken till den ansträngda situationen beror till största del på undermålig överföringskapacitet från norr, där stora delar av vattenkraften finns, till söder där stora delar av den planerbara produktionen avvecklats och bara till viss del ersatts med väderberoende produktion, framförallt vindkraft.

Den svenska elmarknaden är därför i stort behov av fortsatta reformer med målet att alla som producerar el betalar för de systemkostnader som man orsakar och att man på samma sätt får ersättning för de tjänster man tillför systemet. På så sätt skapas rättvisa och teknikneutrala förhållanden som på sikt bäddar för en välfungerande elmarknad.

Det är nu helt centralt att EI i det fortsatta arbetet tar in det långsiktiga samhällsekonomiska perspektivet i sin konsekvensanalys av de förslag som ska redovisas för regeringen i slutet på mars nästa år. Nya eller utökade indirekta subventioner till enbart småskalig elproduktion är ett steg i fel riktning.