Medan många hade sommarledigt och kanske liksom jag tillbringade delar av ledigheten med vandring i svensk natur, publicerades regeringens strategi för omställning till cirkulär ekonomi.

I förordet skriver regeringen ”Sverige har, som ett av världens mest innovativa länder, goda förutsättningar att ta sig an denna omställning. Genom teknikutveckling och innovation för cirkulära lösningar kan viktiga steg tas för stärkt konkurrenskraft. Många svenska företag ser redan möjligheterna med att ställa om sin verksamhet i linje med en mer resurseffektiv, giftfri, cirkulär och biobaserad ekonomi.”

Det är något som är lätt att instämma i. För även om människors aktiviteter och påverkan i naturens kretslopp kan vara såväl fascinerande som inspirerande, men inte sällan också skrämmande, så blir allt fler medvetna om att vara rädda om det vi har och förvalta det på ett så hållbart sätt som möjligt, för kommande generationer att ta vid.

En strategi för omställningen till en hållbar cirkulär ekonomi är alltså mycket välkommen, men samtidigt ligger mycket av det faktiska arbetet fortfarande framför oss. Handlingsplaner ska tas fram med åtgärder som ska stödja stegen mot de satta övergripande målen, och det är här de stora utmaningarna kommer in; att designa lagstiftning och åtgärder så att de inte blir kontraproduktiva och att handlingsplanen ger faktiska möjligheter för att satsningar på innovation och investeringar ska bli långsiktigt hållbara.

Jag reflekterar över den i år införda avfallsförbränningsskatten, med hastigt framtagen lagtext som resulterat i såväl tolknings- och tillämpningssvårigheter, och att skatten inte uppenbart leder till den önskvärda effekt som var dess syfte. Vid framtagande av styrmedel för övergång till cirkulär ekonomi är risken stor att landa fel, oavsett ambitioner, varför det skulle vara stor nytta för den framtida utvecklingen av den cirkulär ekonomin om berörda parter med sin kunskap blir involverade i regeringens utveckling av styrmedel innan de införs.

Fokusområden som strategin tar upp är design och produktion, följt av sättet att konsumera och använda material hållbart i en cirkulär ekonomi. Giftfria kretslopp är centralt, vilket ställer höga krav på källsortering, sortering och säkert omhändertagande av ämnen som inte bör cirkuleras, detta för att återvunna material ska kunna ersätta jungfruliga material. Det ska absolut ställas höga krav på att såväl jungfruligt som återvunnet material är fria från ämnen som ska fasas ut.

Från Fortums sida skulle vi gärna se att avgiftning i avfallshierarkin inkluderas och att lagstiftning som följer alltid tar avgiftning i beaktande. En ökning av återvunna materialflöden får inte ske på bekostnad av att farliga ämnen återfinns där vi allra minst vill ha dem. Ska återvunna material ta rollen som framtidens råmaterial i tillverkningsindustri behöver den hålla hög kvalitet och bidra till giftfria kretslopp.

För att åstadkomma handlingsplaner och regelverk som åstadkommer just det så behöver berörda branscher på riktigt involveras i arbetet.